valens

Ibland tycker jag otroligt mycket om min pappa. När inte hans nya familj är hemma alltså. När dem reser bort. Och tar med sig sin fula hund. Då är min pappa ungefär det bästa som finns. Igårkväll cyklade vi och hyrde film. Jag föreslog att vi skulle köpa ben & jerrys. För fyra år sedan älskade han ben & jerrys och vi hade alltid det hemma. Tills han träffade Marita. Dem flyttade ihop och gifte sig. Ben & jerrys försvann ut ur hans liv. Men igårkväll, då köpte vi det. Och vi köpte den godaste smaken, half baked. Sedan cyklade vi hem igen. Och det kan låta så himla töntigt, att en jävla glassort spelar så stor roll. Men det gör det. När man har skilda föräldrar och knappt träffar sin gamla pappa längre, utan bara hans nya jag, då spelar allt väldigt stor roll. Till och med glassorter.
Men idag gör det ont. Det har inte med min pappa att göra. Eller glass. Utan något helt annat. Jag har gråtit alldeles för mycket och undrar när dem här satans tårarna ska sluta rinna. Och när det onda i mig ska försvinna. Och när dem här bilderna i mitt huvud ska suddas ut. Och när det här svidandet ska börja lindra. Snart hoppas jag. Det har bara gått några timmar och det känns ändå som evigheter. Som att det alltid har varit såhär. Men det har det ju inte. Utan det var ju så himla bra förut. Jag var så lycklig. När försvinner egentligen det här onda?

Josefine kom hem till mig igår.



Vi åkte och handlade goda grejor. Sedan satte vi oss på en äng. Bilden är hennes.

Vi tittade på sommarkrysset. Och efter ett tag satte vi på Juno, min favoritfilm. Jag älskar den.



På natten gick vi ut och hoppade omkring på gatan. Fint var det.

Natten avslutades med ett glas oboy.

Här om dagen var jag med Josefine på stan... Var det igår? Eller i förrgår? Jag har faktiskt ingen aning. Vi satt vid kajen och åt pastasallad. Gottgott. Sedan gick vi hem till henne och typ... låg... Haha. Det var skönt. Det är faktiskt lite för varmt nu tycker jag. Jag köpte en blus iallafall. Just nu är jag otroligt irriterad på min pappa. Har levt utan mobil i två veckor, för jag min gick sönder. Medans min far var i Grekland. Great! Vi beställde ändå en ny, men bara han kunde hämta ut den. Och nu när han väl är hemma, vägrar han att göra det. Idiot. På måndag har jag den förhoppningsvis. Då ska jag ringa ett långt samtal till typ Ryssland. Bara för att jävlas. Får se om jag gör det. Vore ganska kul faktiskt haha... Men jag är inte riktigt så ond. Nu väntar jag på Josefine, packar och lyssnar på det här. Förresten skrattar jag otroligt mycket åt er som skröt om att ni skulle se the kooks... Men det fick ni inte. För dem ställde in. Hahahahaha! Nu tror jag att jag ska baka kladdkaka. Och sedan gå ut lite i solen, även fast jag nästan avskyr den. Pusshej

Tja nu tänkte jag lägga upp en outfit, cool som jag är.



Shorts från weekday och blus från h&m. En rosett i håret hade jag också, fast den syns inte på bilden. Den kommer från h&m iallafall. Det var allt. Jag har inga skor på mig idag. Det är faktiskt sommar. Tycker att man ska gå barfota då. Ser egentligen ingen anledning till skor på sommaren över huvud taget. En klocka har jag på mig också. Fast inte på bilden. Den är mammas gamla.
Jag är ganska medveten om att jag ser ut att vara rätt kort på bilden. Men det är jag faktiskt inte. Jag är hela 170,2 cm. Min överkropp ser även ut att vara typ dubbelt så lång än vad den egentligen är. Jag har kort överkropp. Och långa ben. Nåja. Slut på babblet. Puss.

Den här låten är nog den finaste just nu. Och det beror inte på själva låten, utan att den påminner mig om något väldigt väldigt fint.

Otroligt fin kväll. Med en otroligt fin Elias. ♥

Hejhejhejhej. Jag har ganska tråkigt. Men Elias kanske kommer. Hoppas han gör det. 
Laddade nyss upp ett meningslöst klipp på facebook haha.
Jag känner mest för att hyra fem otroligt bra filmer som jag redan har sett för många gånger, koka en stor kanna te, bänka mig framför tvn med en fin vän under en filt. Vill nästan att det ska bli regn igen. ♥

Vet någon vart man hittar bruna låga converse?

Tyvärr ser man inte hur fina dem är i ryggen. Men ändå. Vill ha allihopa.
Alla kommer från topshop.

Jag inbillar mig att någon skriver på msn. Jag hör msn-ljudet (det när någon skriver, ni vet?) i huvudet hela tiden. Det är riktigt illa. Undra på vart gränsen går. Jag har nog passerat den för länge sedan.
Egentligen förstår jag inte hur en sådan liten sak kan påverka mig så mycket. För jag kan ju tydligen inte släppa det. Ibland kan något väldigt litet istället bli något stort. Ibland för stort.

Jag kunde inte sova inatt. Hemskt var det. Jag låg vaken och det blev bara ljusare och ljusare utomhus. Och det blev bara svårare och svårare att somna. Jag låg och tänkte på personer jag tyckte om, och trodde det skulle hjälpa. Men det gjorde det inte. Till slut somnade jag. Då var nog klockan runt fyra.
Sedan gick jag upp klockan 06:15. Skulle nämnligen till mammas typ kurs och kolla lite. Det var rätt trist. Ibland. Men ibland var det kul iallafall haha.
Jag funderar på att sova snart. Är väldigt trött. Men jag vill inte. Vill hellre spela gitarr, och skriva klart en låt. Men jag skulle tro att jag är lite för trött för det nu. Typiskt. När man verkligen vill något så går det inte. Märkte även att gitarren var ostämd nyss, och jag har bara inte ork till att stämma.
Istället roar jag mig med att göra rebus på min stora stora griffeltavla. Det är ganska många nu. Någon dag tar jag kort på dem. Så någon kan lösa dem. Fast Elias har redan löst en. Den finaste.
Jag känner att det här verkligen inte var ett roligt inlägg. Men ändå. Det fick bli så. Puss.

Det är konstigt. Att en människa man aldrig trott skulle prata med en, nu gör det. Märkligt. Och hur personen också visar fina sidor. Som överraskar.
Både en konstig och fin känsla.

Nu har jag äntligen gjort en hel spellista på spotify.
Det är en samling med dem absolut finaste låtarna jag vet. Dem som får mig att le varje gång jag hör första takten. Dem jag aldrig tröttnar på. Och dem som passar när som helst, hela tiden.
Här har ni dem.

Hey. Jag kan inte förstå varför det blir olika typsnitt i vissa inlägg. Om någon vet varför, och hur man gör något åt saken, tala gärna om det för mig! För det ser ruggigt fult ut just nu.

Eftersom att jag inte har något bättre för mig, tänkte jag berätta något för er. I november förra året var jag otroligt kär. Nästan alla vet ju hur känslan är. Men man kan inte riktigt förstå innan man verkligen är i situationen. Jag var olyckligt kär. I och för sig visste jag inte hur personen kände för mig. Men jag förstod nästan att han inte kände detsamma. Jag kunde inte koncentrera mig i skolan, eftersom att jag såg honom där varenda dag. Det slutade med att jag hoppade över att gå till skolan nästan varannan dag. Jag skrev t o m berättelser om honom. Eller om mig rättare sagt. Jag tänkte visa er några exempel om hur jag skrev:

1. Ett litet hopp

Besvikelse. Nervositet. Humörsvängningar. Hjärtklapp.

Jag kan inte beskriva det tydligare än så.

Tänk att det ska vara så förbannat svårt.

Om du bara visste så skulle allt bli så himla mycket enklare. Eller otroligt jobbigt.

Det är nästan det värsta av det hela, att jag inte ens vet hur du skulle reagera. Men hur skulle jag kunna veta det egentligen...?

Du vet inte ens hur jag känner för dej.

Du vet inte ens att jag ligger vaken halva nätterna och tänker på dej. Fattar du? Nej. Men så är det. Jag kan inte sova på grund av dej.

På grund av dej, en idiot som aldrig vill förstå.

Det har nästan gått en termin. Det har gått tre månader, tre långa månader, och du har fortfarande knappt märkt att jag existerar.

2. Hur ska vi hinna?

Du har liksom allt. Du är nästan perfekt.Vem vill vara förälskad i en perfekt människa? Inte jag. Inte jag. Inte jag.

Vem är förälskad i en perfekt människa? Jag. Jag. Jag.
Om jag inte berättar imorgon, kommer jag aldrig göra det. Så känns det. Och så är det. Imorgon kan det t och med vara försent. Vi kommer aldrig att hinna.

Jag vet inte hur jag ser tillbaka på den här tiden. Ibland önskar jag att jag hade tillbringat min tid på ett annat sätt. Men det gjorde jag ju inte. Egentligen var det ju bara hopplöst. Det höll på i några månader... Sen tog det  slut. Jag förstår inte vad meningen var. Meningen fanns nog inte ens. Jag kom ju över honom. Till slut. Och då, innerst inne, önskade jag bara hur jag skulle lagt ner tid till annat.

Ni som läste det här inlägget tillbringade nog också eran tid fel. Det finns ingen mening med detta inlägg. Jag ville bara berätta om något. Och nu har jag gjort det.

I lördags gick jag på stan med Josefine i typ en sekund. Haha. Vi var trötta. Sen fikade vi på kafé 60 väldigt länge. Mys. Ni måste gå dit! Dem har otroligt god chai latte. Sveavägen 60.


Sedan gick vi hem till henne. Vi posade i spegeln och jag låg i hennes säng. Sen tittade vi på Babel, som var helt sär? Det kom in japaner hela tiden och var kvar i typ en kvart utan att ha något sammanhang med filmen, som utspelade sig i mexico. Sov över.


På söndagen kom Magnus. Han hade med sig Eva & Adam! Så fint. Älskar det. Vi bakade misslyckade cookies och kladdkaka. Haha. Sedan gick min mobil sönder. Efter det åkte jag hem. På kvällen hade jag webbcam med Josefine, klockan halv elva kom vi fram till att hon skulle komma hit. Haha. Vi gjorde ris med soya på natten.

Här om dagen kom jag på att jag aldrig har visat mina solglasögon för er. Jag har ganska många. Det här är min samling som består av 12 stycken solglajor. Det är mina finaste.
Nästan varje par har en egen liten historia. Eller en betydelse av något slag.
Nu tänkte jag visa alla för er.




Dem här är mina näst nyaste. Jag tycker himla mycket om dem.
Jag har använt dem endast en gång. Det var en solig dag i skolan. Vi hade gympa och jag var inte med. Istället satt jag i gräset och solade dem hära.



Det här är mina nyaste! Dem är väldigt fina tycker jag. Jag köpte dem mest för att min samling skulle bli jämn och se bra ut på min hylla. Men det var ett riktigt bra inköp tycker jag. Man känner sig lite som en katt i dem, haha!
Jag har inte hunnit använda dem ännu, eftersom att jag köpte dem i lördags. Och det gör att dem, sorligt nog, inte har någon historia. Ännu.



Åh. Dem här är nog mina finaste. Sockervaddsrosa och ser ut att komma från förr i tiden. Dem är på något sätt väldigt tunna och det känns som att man nästan ska ta sönder dem bara att hålla i dem. Som sockervadd ungefär då! Man känner sig riktigt fin när man har på sig dem. (Trots att dem kommer från H&M och kostade typ sextio kronor).
Den dagen då jag köpte dem var det riktigt soligt ute och jag hade glömt solglasögon hemma. Så därför fick jag ett ryck och sprang in på H&M och köpte en fin hatt med en rosett på och dem hära. Jag gick sedan ut på götgatan igen, på med solglasögonen, mot american apparel. Och vips, kom en streetstyle fotograf och frågade om en bild.



Dem här är absolut inte mina finaste. Och jag använder dem inte så mycket längre. Men dem är fina i min samling, tycker jag.
Det var 1:a maj, jag och min bästa vän hade känt varandra i ett år då. Det var ruggigt varmt ute och då var man ju bara tvungen att ha solglasögon när solen fullkomligt tog över ens ögon. Det var en väldigt fin dag i övrigt. Vi var i kungsträdgården, Florence Valentin spelade och det var bara en bra dag helt enkelt. Någon filmade mig när jag sjöng typ Lena Ph, vilket var väldigt komiskt.
Sen dess har jag nog inte använt dem. Det känns som att dem är just 1:a maj och jag inte kan ha dem någon annan dag. Men nån gång så...



Hahaha! Dem här har jag många minnen med. Väldigt många. Många fina.
För ett år sedan, på min förra skola, så hade vi något som kallades Melodifestivalen. Man hade först uppträdanden i bara klassen där man utsåg en vinnare och sedan tävlade alla vinnarna i hela skolan mot varandra. Jag och mina dåvarande bästa kompisar: Maria, Saga och Tilde och jag startade ett band. Vi övade låten Visit to vienna och bestämde oss för att ställa upp på skoj. Vi vann tävlingen i klassen, vilket vi tyckte var roligt och hade inte sådanna stora förväntningar. Men vi vann hela grejen och var otroligt stolta! Haha. Vi fick en stor bukal där våra namn ristades in och bukalen ställdes sedan in i ett stort skåp. Sedan fick vi också varsin liten bricka. Jag hade på mig glasögonen när vi tävlade i skolan.
Jag har haft dem på lite andra små tillfällen då jag har velat vara lite smått rolig.




Dem här köpte jag år 2007. Kan inte riktigt förstå det. Att jag fortfarande gillar dem också. Jag var med min vän Lisa på stan. Vi gick in lite snabbt på glitter då jag köpte dem.
Jag hade dem sedan på Parksommar samma år. Jag har sedan haft dem på för många tillfällen för att minnas. Men jag tycker att dem är riktigt snygga, fortfarnde.



Dem här har jag aldrig använt. Kan bero på att jag tycker jag ser riktigt konstig ut i dem. När det är nästan genomskinligt glas. Haha. Men jag har kvar dem, eftersom att mina andra som liknade dem hära gick sönder år 2008. Dem tyckte jag väldigt mycket om. Dem var klotrunda, svarta och med riktigt mörkt glas. Otroligt snygga var dem. Men dem sprack, ingen vidare kvalité precis.
Dem hade jag på skolavslutningen 2008, då mitt band spelade haha. Vi blev ju kända efter succén i Melodifestivalen. Det var väldigt roligt minns jag. Sen hade jag dem på Håkan när han spelade på gröna lund 13/6. I juli åkte jag till Skåne. Då fullkomligt levde jag i dem. Dem var ju ursnygga! Haha. Sen en dag, djävulens dag, hittade jag dem helt förstörda i min väska. Som jag hade haft på pakethållaren på cykeln. Jag cyklade till stranden, allt var som vanligt. Tills jag hittade dem. Jag grät nästan. Haha.



Dem här köpte jag lite snabbt innan jag skulle till Gran canaria på sportlovet iår. Jag köpte dem mest för att jag ville ha ett par nya. Mina första år 2009 alltså! Jag var med Josefine och Olga, kommer jag ihåg. Vi skulle på Mando diao. Sen använde jag dem jätte mycket på Gran canaria, men inget mer. Har alltså inte använt dem sen Februari.



Åh! Dem här gillar jag jätte mycket! Röda med guld detaljer. Lite 60tal faktiskt. Jag har aldrig använt dem, tror jag. Some day!




Okej. Dem här har jag tusen minnen med. Jag använde dem i Skåne 2008 när mina andra otroligt, väldigt, jättefina gick sönder. Sedan hade jag dem när jag träffade Stina, Channie och Bella för första gången. Jag har haft dem... Lite andra tillfällen också. Jag minns när jag köpte dem, med Tilde tror jag. Då la jag inte märke till stjärnorna på sidorna. Sen när jag kom hem blev jag sur. Nu har jag vant mig vid dem. Men dem är ju inte jättefina precis haha. Stjärnorna alltså. Annars är dem fina!



Dem här är inte speciella. Över huvud taget. Har använt dem en gång. Tror jag. Haha. Köpte dem 2007. JUSTDET! Jag hade ju på mig dem när jag såg The ark för första gången! Åh. Jag var överlycklig. För alla som inte vet, vad jag fullkomligt jätte förälskad i Ola Salo. Jag var så himla glad. Kommer ihåg att jag tyckte det var jätte tidigt att jag gick dit klockan 12 när det började typ 21. Haha. Jag var näst först i alla fall. Då såg jag också poppare för första gången. Då visste jag inte vad det var. Haha. Aja. Sen kom Ola ut på scenen och jag skrek. Och hoppade med min skylt där det stod "Fanny <3 Ola". Jag minns fortfarande hans komentar. Han sa "Nejmen oj, vilket fin skylt. Du är nog den enda med skylt här idag. Väldigt fin, Fanny". Och jag minns att jag inte förstod hur han kunde veta mitt namn utan blev helt hyperaktiv av att han kunde mitt namn. Haha. Jag har fortfarande kvar den. I min garderob. Aja. Jag hade iallafall solglasögonen på mig då!

HEYYYYY! Jag har sommarlov! YE YE YE!!!
I veckan har jag umgåtts med Josefine och jag känner mycket starkt att jag behöver införa mer uppdatering. Vill skriva alla mina åsikter men jag känner på mig att ni skulle tycka jag var, helt klart, ett SYKFALL. Och någon skulle antagligen ringa 112, anmäla min blogg snarast och jag skulle få fly till indien och DÄR få livstid fängelse. Typ.
NÅVÄL.
Just nu sitter jag och skramlar med nåt halsband och känner på mig att jag kommer sitta uppe hela natten, och sedan imorgon, när jag ska vara på stan, vara fullkomligt död och mest bara... Spy.
Jag känner att jag kommer radera detta inlägg snart. Någon dag. Då jag skäms. Något erbarmligt. (heter det så?). Jag kommer antagligen aldrig få ur mitt halsband från en typ KLUMP som det är just nu. Vilket är ganska tragiskt. Eftersom att jag faktiskt hade tänkt ha det imorgon. Herregud. Vill bara gråta ut i min snuttefilt. Som jag inte ens äger. Längre. Ännu sorligare blev det nu, Ärsh förlåt för att jag beter mig som... någon... annan? Nej det här bevisar nog bara, på riktigt, hur jag egentligen är. TUR FÖR ER! Eller nåt. Jag har ingen aning. Nåja. GOODNIGHT. Kanske blir det fler tragiska inlägg under nattens gång.  Eller så sätter jag bara på lost. Och somnar. Hopplöst egentligen. Alltså vaaa??? Skitsamma. Xo Xo.

HEJ. Jag vet är jag är rätt så sjukligt oaktiv. Eller inte så egentligen. men det känns som det. Vill icke vara det. Åh jag känner att det här kommer bli ett sär inlägg eftersom att jag har druckit typ tre kaffe på tio minuter. Jag hyperventilerar snart. Nu lyssnar jag på LORDI. Grymma dem ärrrrr! Det var en fin dag i skolan. Låter normalt. Men det var det. Det var med M-laget (musikklasserna) och vi lekte massa haha och åh. Sen var det många som uppträdde och jag blev helt paff av en som spelade piano grymt bra. Åh. Vill också kunna spela piano så bra. Får nöja mig med att spela tråkiga ackord. Sedan kom Josefine och tittade på slutet och jag skämdes så himla mycket för några töntar i sjuan som uppträdde och åh det var bara pinsamt. Vi åkte hem till mig. Och hade lite damp. Trevligt. Hon gick hem för ett tag sen. Har förresten filmat massa i maj och juni. PUSS. (imorgon har jag sovmorgon till halv tolv / är ledig)

Hej jag har inte ett enda IG! Bara så ni vet.

Jag hatar Twilight-hysterin. Hur kan man bli så besatt av en film/bok? Och av en karaktär vid namn Edward Cullen? Och ja, jag har sett filmen. Jag tycker filmen är sådär, helt okej. Men denna hysteri blir jag bara helt galen av. Alla som jag umgås med i min klass är besatta. Och då menar jag verkligen det. Dem gör inget annat än håller på med Twilight. Och ännu värre blev det när vi fick egna datorer och dem kan vara inne på Twilight hemsidor 24/7. Dem pratar inte om något annat än Twilight. Dem har något genemsamt som jag inte är delaktig av. Det gör att jag kommer ifrån dem. Vi har inget att prata om eftersom att deras liv är Twilight. Dem förstör sin ungdom genom att endast bry sig om Twilight? Twilight är fan ingen bok eller film längre, det är en livsstil. Vissa tror t o m på fullt allvar, att dem kommer gifta sig med Robert. Hur kan dem tro det? Dels så gillar dem ju inte själva Robert Pattinson, utan Edward Cullen. En karaktär. Dem är kära i en karaktär. Som inte finns. En vampyr. Som vill suga blod från tjejen som han är kär i? Det är bara sjukt. Sinnessjukt. Visst, han är snygg. Robert Pattinson är snygg. Inget mer. Jag blir sjukt irriterad över hela grejen. Och dem kommer aldrig sluta vara besatta av det så länge det kommer nya filmer. Jag trodde först att det skulle försvinna efter sommarlovet, men nej nej. Nu ska det komma en ny film. New moon. Då börjar det igen. Det kommer aldrig försvinna. Dem tror t o m att Twilight kommer bli en klassiker? Jo jag tror att en vampyrberättelse kommer bli en klassiker. En tjejbok. Vampyrtjejbok. Yes, verkligen klasiker! Förresten skrattade jag när det stod att Rob och Kristen kanske var tillsammans. Att dem hade tillbringat en hotellnatt ihop och ätit en romantisk middag. Så kul. Härligt att se alla Edward Cullen stalkers bli förkrossade. Ha ha.

I fredags hade jag vårkonsert och det gick galant. Josefine och julia kom och kollade haha. Var med josefine lördag och söndag. Vi solade på min tomt, bakade paj, såg robinson, åt paj, badade och sådant där. Fin helg med fin tjej i fint väder! Älskar att man kan lyssna på alla sommar låtar igen nu ♥