Bara. Så. Fint.

Det är konstigt. Att en människa man aldrig trott skulle prata med en, nu gör det. Märkligt. Och hur personen också visar fina sidor. Som överraskar.
Både en konstig och fin känsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0