valens

Eftersom att jag inte har något bättre för mig, tänkte jag berätta något för er. I november förra året var jag otroligt kär. Nästan alla vet ju hur känslan är. Men man kan inte riktigt förstå innan man verkligen är i situationen. Jag var olyckligt kär. I och för sig visste jag inte hur personen kände för mig. Men jag förstod nästan att han inte kände detsamma. Jag kunde inte koncentrera mig i skolan, eftersom att jag såg honom där varenda dag. Det slutade med att jag hoppade över att gå till skolan nästan varannan dag. Jag skrev t o m berättelser om honom. Eller om mig rättare sagt. Jag tänkte visa er några exempel om hur jag skrev:

1. Ett litet hopp

Besvikelse. Nervositet. Humörsvängningar. Hjärtklapp.

Jag kan inte beskriva det tydligare än så.

Tänk att det ska vara så förbannat svårt.

Om du bara visste så skulle allt bli så himla mycket enklare. Eller otroligt jobbigt.

Det är nästan det värsta av det hela, att jag inte ens vet hur du skulle reagera. Men hur skulle jag kunna veta det egentligen...?

Du vet inte ens hur jag känner för dej.

Du vet inte ens att jag ligger vaken halva nätterna och tänker på dej. Fattar du? Nej. Men så är det. Jag kan inte sova på grund av dej.

På grund av dej, en idiot som aldrig vill förstå.

Det har nästan gått en termin. Det har gått tre månader, tre långa månader, och du har fortfarande knappt märkt att jag existerar.

2. Hur ska vi hinna?

Du har liksom allt. Du är nästan perfekt.Vem vill vara förälskad i en perfekt människa? Inte jag. Inte jag. Inte jag.

Vem är förälskad i en perfekt människa? Jag. Jag. Jag.
Om jag inte berättar imorgon, kommer jag aldrig göra det. Så känns det. Och så är det. Imorgon kan det t och med vara försent. Vi kommer aldrig att hinna.

Jag vet inte hur jag ser tillbaka på den här tiden. Ibland önskar jag att jag hade tillbringat min tid på ett annat sätt. Men det gjorde jag ju inte. Egentligen var det ju bara hopplöst. Det höll på i några månader... Sen tog det  slut. Jag förstår inte vad meningen var. Meningen fanns nog inte ens. Jag kom ju över honom. Till slut. Och då, innerst inne, önskade jag bara hur jag skulle lagt ner tid till annat.

Ni som läste det här inlägget tillbringade nog också eran tid fel. Det finns ingen mening med detta inlägg. Jag ville bara berätta om något. Och nu har jag gjort det.