Om marinblå fjärilar
Det var en sommarkväll och solen höll på att gå ner. Jag satt på en blå bänk med dig och delade en folköl. Vi tittade ut mot stora vetefält som skimrade i solen. Bänken stod mitt i en oändligt lång lavendelplantering. Lavendeln var gigantisk. Vi hade på oss våra finaste skor båda två. Du höll min hand medans du nynnade på Stjärnfallet. Jag kom då på att jag aldrig hade hört dig sjunga förut. Solen gick ner och kylan dök upp. Du tystnade och sa till slut "Kom. Vi går in." Det sista jag såg var en marinblå fjäril i ditt hår. Sedan vaknade jag.
